Reportage i NWT den 22/5-20, PARISAREN Reunault bussen 1932 |
Välkommen gäst ( Logga in | Registrera )
Reportage i NWT den 22/5-20, PARISAREN Reunault bussen 1932 |
Tommy HBV 1 |
27 May 2020, 21:56
Inlägg
#1
|
Gold Member Grupp: HBV Medlem Inlägg: 1615 Registrerad: 21-November 04 Frćn: Karlstad (Skutberget) Medlemsnummer: 3 |
Ett reportage i NWT.
80 St. Philippe du Roule stĂ„r det fram pĂ„ Tommy Karlssons mycket speciella och charmiga Renault-buss frĂ„n 1932 som mest liknar en gammal spĂ„rvagn. â Det hĂ€r Ă€r en stadsbuss frĂ„n Paris som frĂ„n början var byggd för att dras av hĂ€star. Den var pĂ„ vĂ€g att skrotas nĂ€r jag fick tag i den. En blick pĂ„ den rĂ€cker. Sedan Ă€r man nĂ€stan golvad av det fantastiskt mysiga utseendet som detta gamla fordon utstrĂ„lar. En smal grönvit skönhet med mycket patina som liknar en spĂ„rvagn. Tankarna leder snabbt till Paris dĂ€r man framför sig ser hur bussen har rullat lĂ€ngs de breda boulevarderna, förbi TriumfbĂ„gen, de mĂ„nga kafĂ©erna och Seines strĂ€nder. Men det var oerhört nĂ€ra att detta fina kulturarv bokstavligen hade krossats en gĂ„ng för alla. â Ja, bussen stod 1999 pĂ„ en bilskrot i Huddinge utanför Stockholm dĂ€r en vĂ€n till mig hade fĂ„tt se den. â DĂ„ hade en hjullastare bucklat in bakĂ€ndan och rutorna hade krossats. Den var helt enkelt pĂ„ vĂ€g att bli ett fragment av stĂ„l och trĂ€, berĂ€ttar Tommy Karlsson frĂ„n Karlstad nĂ€r vi ses vid VĂ€rmlands bussveteraners garage i Alster dĂ€r han Ă€r medlem. RĂ€ddade bussen Tommy ringde dĂ„ snabbt upp bilskrotens Ă€gare och berĂ€ttade att han ville rĂ€dda den unika bussen frĂ„n 1932 till eftervĂ€rlden. â Och efter ett ja frĂ„n bussens Ă€gare, ett motormuseum i Skokloster, fick jag ta över den utan kostnad. â Bussen hade intendenten dĂ€r fĂ„tt av en vĂ€n i Frankrike och vid museet hade den stĂ„tt utanför entrĂ©n i mĂ„nga Ă„r och skicket hade blivit allt sĂ€mre. Det var dĂ€rför den skulle skrotas. Det blev som tur var inte verklighet. IstĂ€llet körde Tommy Karlsson den pĂ„ trailer hem till Karlstad och renoveringsarbetet kunde pĂ„börjas. â Jag började att samla pĂ„ mig information om bussen och det visade sig att den Ă€r tillverkad av Renault 1932. FrĂ„n början var den hĂ€r modellen, en vagn byggd för att dras av hĂ€star och den var dĂ„ helt öppen fram. 1932 moderniserades dom och fick motorer, denna modell fick en fyrcylindrig motor pĂ„ cirka 58 hĂ€star och fick dĂ„ beteckningen TN4H, berĂ€ttar Tommy Karlsson. DĂ„ var det inga dörrar pĂ„ den utan endast ruta fram. 1936 sĂ„ gjordes det en modernisering pĂ„ denna vagn med dörrar sĂ„ förarkomforten steg avsevĂ€rt. Under lĂ„ng tid rullade mĂ€ngder av sĂ„dana hĂ€r stadsbussar runt om i Paris, faktiskt Ă€nda fram till 1974. Med sitt charmiga och trevliga utseende och sina 40-talet sittplatser var de Ă€lskade av invĂ„narna. â NĂ€r jag fick hem den var det mycket som behövde rustas, men jag fick snabbt ett mĂ„l. Min dotter skulle ta studenten 2000 och blev dĂ„ hetsad till att fixa till den till dess och att hennes klass skulle Ă„ka i den vid examen. SĂ„ tiden var knapp och ont om tid. â Det första att fixa var motorn. Den hade frusit sönder efter att ha stĂ„tt utomhus i mĂ„nga Ă„r. Och troligtvis med bara vatten i motorn. I Frankrike vet dom nog inte vad glykol Ă€r. Dags att restaurera Toppen var sönderfrusen men med mirakelmedlet Benzona sĂ„ löstes det problemet. â Efter att ha ordnat det kunde arbetet med att restaurera karossen börja. Jag fick hjĂ€lp av min far och mĂ„nga andra vĂ€nner som drog sitt strĂ„ till stacken i denna renovering. â Och speciellt av en kompis frĂ„n Enköping som Ă„kte var och varannan helg mellan Enköping och Karlstad för att hjĂ€lpa till. sĂ€ger Tommy Karlsson Ny trĂ€stomme och nytt tak byggdes, vissa rutor byttes liksom den speciella plattformen dĂ€r bak som Ă€r platsen dĂ€r man kliver pĂ„ bussen. Dessutom fick man nytillverka lite plĂ„tar och profiler. â Bara tvĂ„ dagar före studentavslutningen var allting klart och pĂ„ sjĂ€lva dagen körde jag runt hela min dotters klass i bussen i stan i en Ă€kta gammal Paris-buss. Det var vĂ€ldigt roligt. Fort gick det inte. Den gamla Renaulten gör bara som mest 40-50 kilometer i timmen, men njutningen Ă€r sĂ„ mycket större att fĂ€rdas i denna helfranska skapelse med vackra glaslampor i taket, svart stolsklĂ€dsel, en extra lĂ„ng sittbĂ€nk vĂ€nd i motsatt riktning bakom föraren och nio platser ute pĂ„ plattformen. Vi ger oss i vĂ€g pĂ„ en liten tur med bussen bort till Alsters herrgĂ„rd. Den har inte körts pĂ„ tvĂ„ Ă„r och rycker dĂ€rför till lite extra i början. Tommy Karlsson fĂ„r samtidigt kĂ€mpa för att fĂ„ i vĂ€xlarna. â Den Ă€r dessutom otroligt tungstyrd, men vad gör man inte. NĂ€r bussen gick i trafik bestod personalen av hela tre man; en chaufför, en montör och en konduktör. â Konduktören hade en klocka som han ringde i dĂ€rbak nĂ€r alla hade betalat sina biljetter och det var klart att Ă„ka. Montören fanns med för att vid start se till att startmotorn stod i rĂ€tt lĂ€ge och vid behov justera choken och tomgĂ„ngen. VĂ€rme till kupĂ©n kommer via en smart lösning. Motorns kylflĂ€kt blĂ„ser via grenröret in varmluft i tvĂ„ utblĂ„s som vĂ€rmer passagerarna. â VĂ€l uttĂ€nkt Ă€r Ă€ven bromssystemet dĂ€r ett lĂ€nksystem via bromsband pĂ„ kardanstĂ„ngen ger bromskraft pĂ„ alla hjulen, sĂ€ger Tommy Karlsson. Under mĂ„nga Ă„r har han kört passagerare i sin buss vid lite speciella arrangemang. â Det handlar om till exempel bröllop, 50-Ă„rsfester och liknande. Folk verkar trivas vĂ€ldigt bra i bussen fast ljudnivĂ„n Ă€r nĂ€stan sĂ„ man inte kan samsprĂ„ka. PĂ„ vĂ€gen kan de passa pĂ„ att supa in den Paris-kĂ€nsla som finns i den gamla kupĂ©n. HĂ€r finns nĂ€mligen en stor linjekarta över var bussen har rullat. NĂ€mligen pĂ„ dĂ„varande linje 49 och 70. Linje 49 gick mellan jĂ€rnvĂ€gsstationen Gare du Nord och Porte de Versailles. Man passerade bland annat kĂ€nda platser som Ecole Militaire, Place des Invalides, Gare St. Lazare och Place La Fayette i centrala Paris. â Det Ă€r vĂ€ldigt roligt att vara Ă€gare till en sĂ„ speciell buss. Vad jag vet finns det ingen liknande i Sverige, sĂ€ger Tommy Karlsson som verkligen Ă€lskar bussar. â Den hĂ€r och en amerikansk Mack-buss Ă€r vĂ€l de mest unika. Mack-bussen fick jag nĂ€r jag fyllde 50 och den stĂ„r vĂ€l pĂ„ tur nu nĂ€r jag har fĂ„tt lite mera tid nu nĂ€r jag försöker vara pensionĂ€r pĂ„ heltid. LĂ„nga turer â Sen sĂ„ har vi ju ocksĂ„ en gammal Scania Vabis frĂ„n 1966, en CF 76 som vi har som husbuss. Den har vi haft sen 1986 den vi varit med den till Nordkap, ryska grĂ€nsen borta vid Joensuu i Finland och Ă€ven en tur till Oktoberfesten i MĂŒnchen. Intresse för fordon har jag alltid haft. â Det fick jag via Pappa som var lastbilschaufför och sjĂ€lv började jag jobba pĂ„ Scania-verkstaden hĂ€r i Karlstad 1970. Tommy Ă€r alltsĂ„ medlem i VĂ€rmlands bussveteraner dĂ€r det nu finns en oro. â LantmĂ€nnen har planer pĂ„ att bygga ett bostadsomrĂ„de hĂ€r i Alster. DĂ„ finns det en idĂ© om att riva vĂ„ra lokaler. Men utan dem vet vi inte var vi ska ta vĂ€gen med vĂ„r stora bussamling, sĂ€ger Tommy Karlsson. |
Lo-Fi version | Tid: 19th November 2024 - 12:37 |
Designed from: |