Reportage i NWT den 22/5-20, PARISAREN Reunault bussen 1932 |
Välkommen gäst ( Logga in | Registrera )
Reportage i NWT den 22/5-20, PARISAREN Reunault bussen 1932 |
Tommy HBV 1 |
27 May 2020, 21:56
Inlägg
#1
|
Gold Member Grupp: HBV Medlem Inlägg: 1615 Registrerad: 21-November 04 Från: Karlstad (Skutberget) Medlemsnummer: 3 |
Ett reportage i NWT.
80 St. Philippe du Roule står det fram på Tommy Karlssons mycket speciella och charmiga Renault-buss från 1932 som mest liknar en gammal spårvagn. – Det här är en stadsbuss från Paris som från början var byggd för att dras av hästar. Den var på väg att skrotas när jag fick tag i den. En blick på den räcker. Sedan är man nästan golvad av det fantastiskt mysiga utseendet som detta gamla fordon utstrålar. En smal grönvit skönhet med mycket patina som liknar en spårvagn. Tankarna leder snabbt till Paris där man framför sig ser hur bussen har rullat längs de breda boulevarderna, förbi Triumfbågen, de många kaféerna och Seines stränder. Men det var oerhört nära att detta fina kulturarv bokstavligen hade krossats en gång för alla. – Ja, bussen stod 1999 på en bilskrot i Huddinge utanför Stockholm där en vän till mig hade fått se den. – Då hade en hjullastare bucklat in bakändan och rutorna hade krossats. Den var helt enkelt på väg att bli ett fragment av stål och trä, berättar Tommy Karlsson från Karlstad när vi ses vid Värmlands bussveteraners garage i Alster där han är medlem. Räddade bussen Tommy ringde då snabbt upp bilskrotens ägare och berättade att han ville rädda den unika bussen från 1932 till eftervärlden. – Och efter ett ja från bussens ägare, ett motormuseum i Skokloster, fick jag ta över den utan kostnad. – Bussen hade intendenten där fått av en vän i Frankrike och vid museet hade den stått utanför entrén i många år och skicket hade blivit allt sämre. Det var därför den skulle skrotas. Det blev som tur var inte verklighet. Istället körde Tommy Karlsson den på trailer hem till Karlstad och renoveringsarbetet kunde påbörjas. – Jag började att samla på mig information om bussen och det visade sig att den är tillverkad av Renault 1932. Från början var den här modellen, en vagn byggd för att dras av hästar och den var då helt öppen fram. 1932 moderniserades dom och fick motorer, denna modell fick en fyrcylindrig motor på cirka 58 hästar och fick då beteckningen TN4H, berättar Tommy Karlsson. Då var det inga dörrar på den utan endast ruta fram. 1936 så gjordes det en modernisering på denna vagn med dörrar så förarkomforten steg avsevärt. Under lång tid rullade mängder av sådana här stadsbussar runt om i Paris, faktiskt ända fram till 1974. Med sitt charmiga och trevliga utseende och sina 40-talet sittplatser var de älskade av invånarna. – När jag fick hem den var det mycket som behövde rustas, men jag fick snabbt ett mål. Min dotter skulle ta studenten 2000 och blev då hetsad till att fixa till den till dess och att hennes klass skulle åka i den vid examen. Så tiden var knapp och ont om tid. – Det första att fixa var motorn. Den hade frusit sönder efter att ha stått utomhus i många år. Och troligtvis med bara vatten i motorn. I Frankrike vet dom nog inte vad glykol är. Dags att restaurera Toppen var sönderfrusen men med mirakelmedlet Benzona så löstes det problemet. – Efter att ha ordnat det kunde arbetet med att restaurera karossen börja. Jag fick hjälp av min far och många andra vänner som drog sitt strå till stacken i denna renovering. – Och speciellt av en kompis från Enköping som åkte var och varannan helg mellan Enköping och Karlstad för att hjälpa till. säger Tommy Karlsson Ny trästomme och nytt tak byggdes, vissa rutor byttes liksom den speciella plattformen där bak som är platsen där man kliver på bussen. Dessutom fick man nytillverka lite plåtar och profiler. – Bara två dagar före studentavslutningen var allting klart och på själva dagen körde jag runt hela min dotters klass i bussen i stan i en äkta gammal Paris-buss. Det var väldigt roligt. Fort gick det inte. Den gamla Renaulten gör bara som mest 40-50 kilometer i timmen, men njutningen är så mycket större att färdas i denna helfranska skapelse med vackra glaslampor i taket, svart stolsklädsel, en extra lång sittbänk vänd i motsatt riktning bakom föraren och nio platser ute på plattformen. Vi ger oss i väg på en liten tur med bussen bort till Alsters herrgård. Den har inte körts på två år och rycker därför till lite extra i början. Tommy Karlsson får samtidigt kämpa för att få i växlarna. – Den är dessutom otroligt tungstyrd, men vad gör man inte. När bussen gick i trafik bestod personalen av hela tre man; en chaufför, en montör och en konduktör. – Konduktören hade en klocka som han ringde i därbak när alla hade betalat sina biljetter och det var klart att åka. Montören fanns med för att vid start se till att startmotorn stod i rätt läge och vid behov justera choken och tomgången. Värme till kupén kommer via en smart lösning. Motorns kylfläkt blåser via grenröret in varmluft i två utblås som värmer passagerarna. – Väl uttänkt är även bromssystemet där ett länksystem via bromsband på kardanstången ger bromskraft på alla hjulen, säger Tommy Karlsson. Under många år har han kört passagerare i sin buss vid lite speciella arrangemang. – Det handlar om till exempel bröllop, 50-årsfester och liknande. Folk verkar trivas väldigt bra i bussen fast ljudnivån är nästan så man inte kan samspråka. På vägen kan de passa på att supa in den Paris-känsla som finns i den gamla kupén. Här finns nämligen en stor linjekarta över var bussen har rullat. Nämligen på dåvarande linje 49 och 70. Linje 49 gick mellan järnvägsstationen Gare du Nord och Porte de Versailles. Man passerade bland annat kända platser som Ecole Militaire, Place des Invalides, Gare St. Lazare och Place La Fayette i centrala Paris. – Det är väldigt roligt att vara ägare till en så speciell buss. Vad jag vet finns det ingen liknande i Sverige, säger Tommy Karlsson som verkligen älskar bussar. – Den här och en amerikansk Mack-buss är väl de mest unika. Mack-bussen fick jag när jag fyllde 50 och den står väl på tur nu när jag har fått lite mera tid nu när jag försöker vara pensionär på heltid. Långa turer – Sen så har vi ju också en gammal Scania Vabis från 1966, en CF 76 som vi har som husbuss. Den har vi haft sen 1986 den vi varit med den till Nordkap, ryska gränsen borta vid Joensuu i Finland och även en tur till Oktoberfesten i München. Intresse för fordon har jag alltid haft. – Det fick jag via Pappa som var lastbilschaufför och själv började jag jobba på Scania-verkstaden här i Karlstad 1970. Tommy är alltså medlem i Värmlands bussveteraner där det nu finns en oro. – Lantmännen har planer på att bygga ett bostadsområde här i Alster. Då finns det en idé om att riva våra lokaler. Men utan dem vet vi inte var vi ska ta vägen med vår stora bussamling, säger Tommy Karlsson. |
Lars och Elisabet HBV 251 |
27 May 2020, 23:03
Inlägg
#2
|
Gold Member Grupp: HBV Medlem Inlägg: 1844 Registrerad: 4-April 10 Medlemsnummer: 1205 |
-------------------- Jag kör hellre Diesel.
|
Börje HBV216 |
28 May 2020, 12:31
Inlägg
#3
|
Gold Member Grupp: HBV Medlem Inlägg: 606 Registrerad: 23-September 09 Från: Stockholm Medlemsnummer: 1138 |
Vilken drivkraft och energi du har Tommy. Imponerande!
Vi ser fram emot en tur… Börje |
Bertil HBV30 |
28 May 2020, 16:26
Inlägg
#4
|
Gold Member Grupp: HBV Medlem Inlägg: 311 Registrerad: 15-March 08 Medlemsnummer: 598 |
Hej Tommy!
Kul att läsa om den och vi blir otroligt sugna på att få se den på nära håll och kanske åka en tur med den härliga bussen! Berra |
JohnyoAnnSofie HBV120 |
29 May 2020, 10:19
Inlägg
#5
|
Gold Member Grupp: HBV Medlem Inlägg: 383 Registrerad: 2-October 06 Medlemsnummer: 108 |
Kul att tidningarna ägnar sig åt nåt vettigt ibland
Tillhör den tursamma skara som åkt i denna pärla ser fram mot nästa åktur mvh Johny |
Lo-Fi version | Tid: 18th November 2024 - 22:23 |
Designed from: |