VIKTEN AV SMÅ GREJORS KONDITION

OBS! den här texten är inget att läsa om du inte behöver tidsfördriv!

Berättelse från nykomlingarna…

Resan ner till Orrefors (HBV-möte 26-27 sept) från Stockholm gick kanonbra. Lite lätt vindbrus från det öppna chaufförsfönstret. Motorn nere i källaren spinner rogivande, turbon viner till lite i uppförsbackarna annars fridfullt.

Kommer fram till Orrefors och har några skitroliga dagar – framför allt kvällar vid brasan.

På tisdagen startar vi upp för att lämna Chris camping i Orrefors. Jo, vi stannade en dag extra för att jag fyllde år, 61år är inget att fira men ett bra skäl till en extra pilsner…

Vi lufsar norrut och vet inte riktig vart vi ska och kommer upp till SÅIFA i Eksjö där vi beslutar att lämna ett penningbidrag. Jag tankar och Brigitte går en sväng med hunden (som heter Pärsson). Det tar en stund och jag har haft dörren öppen och det blev lite kallt i bussen. Jag sätter på fläkten för att få lite värme. Fläkten blåser och det kommer bara kall luft! Alla vet att om det kommer kallt så är det något som är djävligt fel….

Ut och kolla kylarvattnet. Det bara ekar när jag tittar ner i hålet. Motor-tempen har inte varit hög och lampan för ”låg kylvattennivå” har inte lyst. Det luktar inte heller som när en bil har
kokat och det är tomt.

Likblek går jag och hämtar en kanna vatten och häller i. Inget händer, det är tyst och inte som det brukar vara när man häller i vatten i ett fordon som är varmt och fått slut på vatten.
Jag minns ju från ungdomen då det hände titt som tätt med de gamla bilarna att vattnet kokade bort.

Jag börjar fundera på var jag har telefonnumret till Volvo action service, Jag är ansluten till det via Volvo Truck Center. Man ringer något telefonnummer i Amsterdam var man än är
i Europa, sätter sig och väntar på hjälp och lite senare på fakturan…

Jag hämtar en kanna till. Det är som hälla i ett gruvhål, inget händer. Nu går jag ner på knä för att titta var rännilen är och förväntar mig det värsta, spricka i motorblocket eller toppen…
Inget syns, inte en droppe någonstans!

Jag hämtar den tredje kannan och fortfarande syns ingen vattennivå i kylaren. Nu börjar jag nypa mig själv och undrar om jag drömmer – fortfarande inte en droppe under bussen.

När jag hällt i nästan hela den fjärde kannan så ser jag äntligen vattennivån.
Fortfarande inte en droppe under bussen. Jag kollar oljan och förväntar mig nästan att den skall vara grå, men den ser helt fräsch ut. (nybytt)
Nervöst startar jag motorn, den låter precis som vanligt och ryker inte. Motortempen är förstås låg på grund av allt kallt vatten jag fyllt på men kommer snabbt upp i normal temp.
Ur defrostern kommer det varm härlig luft. Nu går jag ut på darriga ben för nu måste det ju skvala ordentligt någonstans. Men icke, inte en droppe under bussen!

Jag fattar förstås ingenting, vi står och puttrar en stund och allt verkar helt ok. Men nästan 40 liter vatten kan ju inte bara försvinna utan man märker det tyckte jag. Jag kom nu också på att jag har en varningslampa på instrumentbrädan som skall varna för låg vattennivå och den hade inte lyst. Ut och kolla om jag kunde hitta givaren och sen kolla lampan. Det visade sig att det inte fanns någon glödlampa i lamphållaren!

Fortfarande konfunderad bestämmer vi oss för fortsätta från Eksjö till Tranås där vi på nätet hittat en camping som från i år har öppet året runt. Den heter Hätte Camping ligger jättefint vid Hätte-baden nära stora fina skogsområden för långa promenader men ändå bara en dryg hundralapp i Taxi om man vill in till Tranås som har en förvånansvärt imponerande shoppinggata.
Värdparet på campingen är holländare och har nyss tagit över driften från kommunen.
Rent och snyggt och trevligt bemötande. Obegränsat med varmvatten i duschen och bra återvinningsstation. Inget negativt om storleken på bussen utan de var tvärtom inne på ett intresserat studiebesök i bussen.
Värdparet skjutsade mig till och med till macken för att köpa lite glykol för säkerhets skull.
Jag har ju bara rent vatten i kylaren nu och det varnades faktiskt för minusgrader till natten.

Nu var det dags att äntligen få en liten stänkare för lugna nerverna lite. När jag sitter utanför bussen i solen och glor på bussen så ser jag plötsligt i motljuset en droppe trilla ner under bussen – och en till! Droppen kom från en plats under förarplatsen, alltså inte i närheten av kylaren eller motorn som är en mittmonterad pannkaka, THD 100.

Undan med Wiskyn, störtdykning under bussen och där hittade jag felet. Jag har i kördelen ett konvektorsystem med ”mjukvärme” som ingår kylarvattnets krets förutom defroster och vanligt värmepaket med fläktsystem. Värmen från den här kretsen kan jag sedan via värmeväxlare värma upp bodelen med under gång. Reglering av konvektorvärmen görs med en vanlig skruvventil vid förarplatsen.

En liten djäkla slangklämma i närheten av skruvventilen hade rostat av gjorde att jag tömde ut kylarvattnet när jag ville ha konvektorvärme, men när jag stängde av värmen så läckte det självklart inte!

Så kan 40 liter kylarvatten försvinna som i ett mysterium. Jag hoppas att bilarna bakom inte stördes för mycket av min glykolblandning som måste ha legat som en dimma bakom när jag öppnade värmekranen…

Jag är förstås överlycklig över att ha fått en förklaring och att det var så lätt att åtgärda.
Från min tid som ägare av en veteran-båt så har jag vanan att alltid ha med en uppsättning slangklämmor och lite olika slangar. Vi brukade hålla till i Stockholms havsband med båten och då får man lära sig att stå på egna ben…

Vi stannade en extra dag hos det trevliga värdparet i Tranås på Hätte camping och laddade om för vad som skulle bli nästan 3 veckors otroligt fint bussåkande. Vi prickade precis in när de vackraste höstfärgerna tog över, Vi trivs bäst i skog och mark tillsamman med vår hund och hade för det mesta kanonbra väder. Bara någon enstaka läsdag…

Vi har haft bussen ett drygt år och det här var vår första prövning, dessvärre kommer det nog fler. Men det är väl därför man skaffar en buss, det finns alltid lite att meka och fixa med, men det skall helst vara under ordnade former och inte under press.

Vi hade tur att vi bestämde oss för att tanka när kylarvattnet precis tog slut och inget allvarligt hann hända.
Ett tips som alla redan känner till – kolla dina slangklämmor – men det är lätt att glömma bort!

Nu ska jag ringa mina kompisar på VolvoBuss – hissa upp bussen och byta alla slangklämmor och alla dåliga slangar innan jag fyller på ny glykol igen….
”Gubbarna” men även de yngre grabbarna på VolvoBuss i Huddinge tycker faktiskt att det är kul när jag kommer förbi. Bussen är ju en pärla och hittills har dom inte behövt vara oroliga för att peta på bussen i rädsla att den ska bli stående som ett evighetsprojekt på parkeringen…
Bilden är från en tidigare service.

En berättelse från nykomlingarna.

Börje, Brigitte och hunden Pärsson
HBV216