Detta är tjuvat från Facebook på eget bevåg.
Kåsören Rolf Byström HBV 76 är en riktig fängslsnde skribent.
Rolf Byström
50 min ·
Då en mig mycket närstående person skulle på konferens i morse, och vägrade sitta på motorcykeln med en resväska i varje hand, blev vi tvungna att ta bilen till pendeltåget.
Redan på väg mot stationen kände jag hur de fasansfulla minnena från vårens pendeltågselände hemsökte mig. Men den långa sommarens stängning med spårutbyggnad var ju i syfte att få en stabilare trafik. Och alla förtjänar en andra chans så jag tänkte att då kanske SL förtjänar en 37:e chans?
Tåget kom i tid, och innan jag visste ordet av så klev jag av på T-centralen. Förhoppningsvis har alltså spårutbyggnaden burit frukt, tänkte jag.
Hem tog jag 16:28-tåget, som kom i tid. Då det var träningsdag idag måste sonen och jag vara på gymmet i god tid innan 18:00, sedan blir det fullt och okul. (inget kul alltså)
Tåget rullade igång, och vid Karlbergs station skickade jag ett påminnelse-sms till honom för att kunna dra direkt jag kom hem.
Du anar snart vad som kommer att hända va?
När vi rullade ut från Sundbyberg tvärstannade tåget. Där stod vi. En lång stund. Jag tog upp SL-appen och kollade störningsinfo. Inga störningar. Så skrapade det i högtalaren, och tågvärden, som uppenbarligen hade svalt mikrofonen, försökte berättade det för oss. Då jag är sjukvårdsutbildad var jag på väg ut för att hjälpa henne. Då sa hon något mer. Det lät som hon berättade vad familjen grillade i lördags? Jag vet inte, så jag satte mig igen. Då backar tåget tillbaka till stationen. Där står vi. Förvirrade människor springer ut och in, ingen vet vad som händer. Störningsappen säger ”inga störningar”, vilket ger störningar i mitt blodtryck, som stiger till ohälsosamma nivåer.
Då säger kvinnan med micken i tolvfingertarmen något. Jag uppfattar ”tåget vänder” och ”tillbaka till T-centralen”. Som förvirrade men förbannade lämlar tränger vi oss ut på den överfulla perrongen. Efter en viss väntan händer det! Ett meddelande på informationstavlorna:
”Förmodad brand i Spånga, all trafik stoppad!” Ursäkta men om det bara kanske lite sisådär brinner i Spånga kan man inte lamslå hela norra Stockholm? Det brinner ju för fan överallt nu för tiden, vi är vana vid bränder. Bränder är liksom ett enda stort gääsp! Sverige har gett bränder ett ansikte! Orka bry sig? Dessutom, spårområdet består av järnvägsräls och betongsyllar som vilar i makadam. Vad kan brinna där?
Med den berusades envishet hävdar Appen fortfarande ”inga störningar”. Jag förstår Appe, som jag kallar honom, att man måste försöka vara positiv, men hallå, det behöver inte gå till överdrift.
För att göra en fasansfullt lång historia bara lång, så rullade vi så småningom iväg mot norr. I det överfulla tåget kom jag plötsligt på att jag glömt mitt Tafsa Inte-armband hemma. En kostymklädd man, en ung pojke och välväxt kvinna med Hijab tog tillfället i akt och tryckte sina kroppar mot min spensliga och oskyddade lekamen. I ett försök att freda mig och söka tröst tog jag upp telefonen och kontaktade Appe, som lika positiv som alltid sade ”Inga störningar!”
Efter Jakobsberg fick jag sittplats. Blodtrycket normaliserades även om stressnivån över att hinna till gymmet var hög. Det kommer att bli på järsken att hinna!
I sista tunneln innan Kungsängen STANNAR TÅGET! Vi står stilla. Tågföraren säger att det är ett automatstopp, men att han inte vet vad det beror på.
Vi står en stund. Föraren återkommer och berättar att automatstoppet anger att han kört för fort, vilket han tvärsäkert hävdar att han INTE gjort. Jag tror honom. Han försöker febrilt kontakta ledningscentralen för att häva stoppet. Vi står kvar. Gymmet är kört. Tiden går.
Då hör jag ett lustigt ploppande ljud. Jag tänker först att någon har börjat poppa popcorn, innan jag inser att det är blodkärlen i mina ögon som sprängs av det skyhöga blodtrycket! Jag inser att man har automatiserat störningarna. Om inte spårfel, vagnfel, växelfel, signalfel, vagnbrist, personalbrist, lövhalka, ishalka eller spårspring funkar så finns en automatisk funktion som stoppar tåget! Plopp, plopp…..plopp. Appe: ”Inga störningar!”
Väl hemma, efter sju sorger och åtta bedrövelser kollar jag Appe en sista gång. Och se; NU berättar Appe att det HAR VARIT störningar på sträckan. Jaha? Vad ska jag med den informationen till? Ser jag ut som en sådan som kollar tv-tablåerna över gårdagens program? Störningsinfo ska vara i realtid, så man på vägen till tåget kan överväga alternativ. I synnerhet gäller det företag som SL, där störningar är mer regel än undantag.
Efter att ha gett SL sin 37:e chans inser jag att inget har förändrats. Visst, vi har fler spår att välja på nu, men det är samma gamla odugliga ledningar ovanför tågen, och samma gamla odugliga ledning på HK. Samma politiskt tillsatta styrelse, som säkert är duktiga på mycket, sylta och safta, slå en råbandsknop kanske, men inte på kritisk infrastruktur. Samma eftersatta underhåll och samma växlar som snart kommer att frysa fast.
Det blir nog till att dubba däcken på mc:n i vinter om man ska ta sig mellan hemmet och jobbet!
Skit!
.
