- Detta ämne har 4 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 18 år, 8 månader sedan av
.
-
Hej igen!
Jag har redan en gång för länge sedan när jag blev HBV:are nr. 102 berättat om mig själv och min buss. Sedan dök livet upp och bussen blev stående.
För bara några veckor sedan började idéer dyka upp om att hyra husbil för en Tysklandsresa med två av våra bästa vänner och blomman av det fröet är en Volvo B71516 av 1966 års modell med manuell vxllåda med tillsats????
Våra två kamrater som jag nämnt lite kort i ett annat inlägg har sedan några dagar haft kontakt med den, nu mer, förre ägaren till BWP 319 och idag var det besiktningsdags av undret.
Jag var uppe med tuppen för att skjutsa vår dotter till skolan och för ett besök på Biltema för att införskaffa arbetsmaterial till min hobby “Röd Östen”, på helt andra sidan stan, när telefonen ringde och mina vänner frågade om jag ville komma med och titta. Valet var mellan ja och ja, tyckte de, eftersom vi skulle köpa den ihop. Tur för mig att dagen var fri och synd (eller tur) att frugan jobbade idag.Strax efter 11 i förmiddags bar det iväg till Gislaved och bussen. Vid 5 var vi framme i mörker och ev. elände. (Skulle det komma att visa sig)
Bussen hade tonvis med charm i sitt slitna yttre och det platta golvet inne hade sina fördelar. För att göra en lång historia kort var det efter provkörning mycket krypande och prutande klart att skaka hand och skriva papper. Vad kan hända? Den besiktigades i fredags…
Klockan 20 gick färden hem igen, glada i hågen mot Stockholm.
Vi stannade i Jönköping och åt en bit mat (klockan 22!!???) och fortsatte färden hemöver. Jag körde och mina vänner åkte bilen efter. Namn som “Lastbilsdräparen” dök upp i mitt inre när jag susade förbi ekipage efter ekipage. På hastighetsmätaren stod det mestadels 75 kmh men nålen svingade sig tappert mellan 60 och 85 kmh. Från följebilen fick jag höra att deras mätare stod på stadiga mellan 90 – 100…
Strax efter Södertälje, miss-i-nassen, började laddningslampan plötsligt skina med sin otäcka röda färg och bränslemätaren tvärdog. Nu låg följebilen framför sedan några timmar och med ett snabbt samtal stämde vi träff på Preem macken strax norr om S-tälje.
En trasig säkring var anledningen till att lampan började lysa och kortis i en ledning till tutan var orsaken till haveriet. Det var lite lustigt att höra hur tutan började kvida så fort vi ville sätta dit den nya säkringen.
Det problemet var dock snabbt ur värden med en bortkopplad kabel och hopp upp i sadeln igen. Förbilen (kan man säga så?) hade lagt på en rem och jag styrde också vidare efter att ha hittat min mobil som hoppat ner på golvet av pur förtjusning över min kurvtagningsteknik.
Känsliga personer avrådes nu från att läsa vidare……..
På väg ut till motorvägen igen när jag ska ladda för att komma upp för den första backen strax efter påfarten hör jag det omisskännliga ljudet av en snabbt rusande motor. Ja, det tog några sekunder för mig att inse att motorn inte hade fått Herkulesstyrka utan att kopplingen inte riktigt ville vara med.
Efter några minuters testande och trixande var jag över backkrönet och förträngde snabbt det som hänt. Jag ville inte tro att kopplingen slirade på detta nya vidunder. 
Dessvärre kom min strutsteknik på skam
i flera backar under den resterande delen av resan hem till landet norr om Åkersberga och modfälld ringde jag min framförbil (säger man SÅ då?) och pratade med min, nu mer, kompanjon som är en f.d. bilmekaniker och nu båtmekaniker teknisk guru mm, mm, mm. Efter att jag berättat vad som sker med vår nyinköpta koppling säger han kort -Oj då, det var inte bra! och jag känner hur jag sjunker ner i stoppningen i förarstolen och får kämpa för att se över rattkanten för vidare färd.
När vi kommit till vägs ände kan vi konstatera att vi har en “pöl” av olja stor som en handflata under kopplingen. Detta tyckte han, plötsligt, inte var så farligt, och jag fattade beslutet att skjuta min Harakirikniv tillbaks i sitt hölster.
Han frågade mig om det var något spel på kopplingspedalen vilket det var och han konstaterar kort att – Jaha, då är det bara att byta koppling……… Vi får ringa Volvo lastvagnar i Norrtälje i morgon och höra.
Som ni förstår sitter jag nu här och gläntar på mitt knivfodral och undrar vilken väg livet ska ta.
DET ÄR NU ALLA FRÅGOR KOMMER!
Är detta mitt straff för att jag inte BEGÄRDE att vi skulle köpa en Scania till istället?
Är det verkligen så att kopplingen är slut, slut och slut?
Vad kostar det att få bytt sånt?
Kan man göra’t själv utan tillgång till hiss?
För att inte tala om alla frågor jag hade innan kopplingen började bete sig!
Vad betyder det att Växellådan är manuell med tillsats? Det finns inga knappar, spakar eller rattar att koppla varken in eller ur någon extra växel med?
Maximaleffekten är 110 SMMT! Vad är SMMT?
Ni är säkert många glada och nästan lyckliga Volvoägare här i gemenskapen som kan komma med förtröstansfulla ord! (Det är OK att ljuga lite)
Till sist en filosofisk fråga:
VARFÖR JAG, SOM JUST FÅTT BLODAD TAND iGEN?
Klockan är 04.15, nu är det KLART och jag är SLUT..
Med bästa hälsningar
Roland HBV 102+½
Ojojoj… Jag äger också Scania
” border=”0″ alt=”smile.gif” /> Efter stor inrådan av diverse vänner (Peter W) som inte alls tyckte jag skulle köpa en Volvo… Nu börjar jag förstå varför (obs! ironi…)
Skämt åsaido så hoppas jag du kommer ha mycket nöje (och kanske lite nytta) framöver… vi kanske får se halvan i sommar till och med?Gomorron!
Hoppas du piggnat till efter den långa gårdagen… Byta koppling borde gå utan hiss, om man inte har “vuxit i färdriktningen” alltför mycket… det är ju nåt som gärna kommer med åren!
Själv plockade jag ut växellådan för renovering utan att göra nåt annat än att hissa framändan en bit och ställa dit pallbockar, det är lite knölit att skruva när man har oljetråget i nästippshöjd när man ligger på backen… Nu vet jag iochförsig inte hur “halvan” är skapt vad det gäller placering av motor och låda men med tanke på årsmodellen så har du väl “krutpaketet” i framänden så det borde inte vara nåt problem (
allt är relativt) att dela på motor och låda…. Vad var det för olja du hade på backen förresten, har bakre vevaxeltätningen sagt upp sig? Fixa den på samma gång isåfall! Jag tror för övrigt inte det spelar nån roll vad man åker för märke, skruva får man alltid göra mer eller mindre, scaniaägare har nog bara valt en väg i livet med mindre utmaningar eftersom det verkar vara mindre sport att få tag i reservdelar till dom än till gamla volvobussar… dom vart väl tvugna att tillverka såinihelvete mycket resrvdelar så det finns gott om dom förstås…. 
Hej och hopp!
Nu har jag kvicknat till efter nattens vedermödor och läser era inlägg med spänning.
Ska snart hasta till jobbet och tjäna ihop lite reservdelspengar!
Tack för muntra tillrop och kloka inlägg. Jag ser fram emot mer sådant i denna bistra stund.
Motorn sitter alldeles riktigt i fram och placeringen liknar CF.aren förutom att Volvo satt in motorn bak och fram.
Hoppas på fler tips av er som bytt koppling många gånger.
RolandCITAT(ULLRICK HBV74 @ 23 Jan 2008, 10:58 ) [snapback]8214[/snapback]
…
scaniaägare har nog bara valt en väg i livet med mindre utmaningar eftersom det verkar vara mindre sport att få tag i reservdelar till dom än till gamla volvobussar… dom vart väl tvugna att tillverka såinihelvete mycket resrvdelar så det finns gott om dom förstås….
Haha, dagen är räddad!
Roligaste nån har sagt idag faktiskt! 
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.