Hej alla entusiaster och bussälskare, här är lite kort om Jonas och min Kutter 7:a;
Jag är 43 år, jobbar sedan några år som lektor i grafisk design på Konstfack i Stockholm och driver också en liten designbyrå (www.zwei.se) här på Södermalm, där jag också bor. Har tidigare bott, studerat på konstskolor och jobbat utomlands i 17 år, mestadels London, Holland, Berlin och Köpenhamn (bussen har nästan alltid hängt med under dessa år och fungerat som bostad). Jag har en underbar 12-årig dotter, Siri Edit, i Köpenhamn, där jag också bodde i nio år och tog hand om henne varannan vecka. Nu kommer hon ofta upp till Stockholm och älskar verkligen bussen (hon föddes praktiskt taget in i busslivet – och jag byggde in vårt första skötbord i inredningen när vi bodde i Holland:-)
Nu är jag pappa på nytt till en lika underbar liten tjej här i Stockholm, Beatrix, som är elva månader. För mig är glädjen och harmonin som är kopplat till att meka och fixa med bussen också kanske ett minne kopplat till min pappa, som dog för 20 år sedan. Han och jag hade liksom den här grejen tillsammans från början och kanske är det hela ett sätt att hålla lite av honom vid liv också, att fortsätta skruva… (Han var också turistbusschaufför på 50-talet och körde över Alperna från Göteborg med några av första generationens turistbussar med motorerna innanför karossen – många spännande historier hann han berätta…).
Vi fann bussen i en skogsglänta utanför Uppsala 1983. En finskbyggd Kutter 7:a på ett Scania B110 chassi, den hade importerats till Sverige i slutet av sjuttiotalet av ett finskt dansband, “Finnjets”. Det gick nog inte så bra för vare sig dansbandet eller bussen i Sverige, tyvärr. Men vacker som en dröm stod den där, men med trasiga rutor, getingbon (efter tre år i skogen) och ett trasigt motorblock, ja, praktisk taget det mesta var slut. Otroligt nog gick den ändå igång och efter att ha betalt en mindre summa till bilhandlaren körde vi ner den, rykande, snett lutande och med mosstäckt tak, till Stockholm. Och sen, ja, några års byggande och fixande – nyrenoverad motor och annat. Från i slutet av åttiotalet har den i princip rullat och sett ut som den gör, men med många småändringar, bättringar, incidenter och ihoplappningar…, som det är med gamla maskiner som kämpar mot naturens element. Karossen är ju byggd av trä, så röta är ett större problem än rost. Chassiet är i ganska bra kondition, jag ersätte tidigt det bakersta balksystemet som var sönderrostat. Ja, huromhelst, jag har alltid tyckt om femtio- och sextiotalskarrosserna från Kutter i Helsingfors.
Det är jätteroligt att få bli medlem i en grupp som HBV och höra om alla parallella historier och erfarenheter – och naturligtvis fortsätta lära sig om små och stora saker kring detta speciella som vi alla brinner för!
.
