Min mardröm som blev någon annans verklighet!

[Börje HBV216]

Det är tyst på forumet så här kommer lite allmänt babbel…

Min mardröm som blev någon annans verklighet!
Efter årsmöte i Hästviken så hade vi bestämt oss för att dröja oss kvar i Värmland/Västmanland på vägen hem.

Jag hade hittat Badsta Vildmarkscamping som såg ut att ligga fint vid vattendragen
utanför Storfors och fina skogar för skogpromenader om man kollade google-kartor.
Jag kollade med några värmländska klubbkamrater på årsmötet och de kände inte bara till Badsta
utan även campingägaren Leif ”Balla” Persson, en mångsysslare i trakterna.
Eftersom det hade regnat mycket och regnade fortfarande i trakten så ringer jag ”Balla” för att
kolla bärigheten i hans gräsmattor. Det är nog inga problem men ställ dig var du vill,
jag kommer förbi och tittar till dig framåt kvällen säger ”Balla”.

När vi kommer fram till platsen går jag ut på gräsängen och känner direkt det inte fungerar.
Eftersom vi är ensama där så står jag kvar med hjulen på en campingväg och har ändå gräsmatta framför bussen.

När vi slagit oss till ro några timmar så kommer en splitter ny fin lastbil in på campingen
med ett gruslass. Det är en sån där med 4 axlar, framaxel, boggi och styrande stödaxel längst bak.
Lastbilen kör rakt ut på gräsmattan och ur hoppar en ung killen med telefonen vid örat.
Han går runt lite på platsen pratande i sin telefon och ser ut att söka en plats att tippa på.
Det här utspelar sig 15 meter framför min buss så jag sitter på första parkett.

Under tiden han går omkring och pratar ser jag framför mina ögon hur hans framdäck
börjar likna lågprofildäck när de sakta sjunker i gräsmattan.
Ytterligare lite senare så börjar däcken på bakaxlarna se likadana ut men killen är
helt lugn och fortsätter att gå omkring och prata i sin telefon.

Eftersom han är så lugn så gissar jag att han har tandemdrift och förlitar sig helt på denna resurs.
När han till sist sätter sig i bilen och ska köra iväg tycker jag att det skall bli
intressant att se hur en modern tandemdrift med diffspärrr tar sig ur det här.

Inte fan gick det! Alla 8 drivhjulen snurrade synkront men bilen den stod stilla.
När hjulen snurrat ett varv och var fulla med lera snurrade dom jättelätt och chassiet
ryckte inte ens till när han försökte omväxlande bakåt och framåt.
Det lutar svagt nerför på ängen men han kunde inte ens backa mer nerför.

Nu blev det mera telefon och efter en stund kom en stor CAT hjullastare med 10 meter kätting.
Inte heller det gick så man hämtar mera kätting, ca 30 meter, och nu kan hjullastaren få grepp och dra upp lastbilen på campingvägen.

Gräsmattan såg ju inte så trevlig ut
[attachmentid=2753]

Jag kände ingen skadeglädje men var förstås glad att jag själv hade fegat ur och inte kört ut på gräsmattan med min enda drivhjulsaxel och ingen diffspärr.
Jag hade suttit fast på samma sätt och hade ingen kompis med hjullastare att ringa till…

Men nu vet jag hur det ser ut när en buss eller lastbil satt sig i gräsmattan på campingen.
Man blir lite kallsvettig!

När ”Balla” kom ut på kvällen så var jag förstås snabb att tala om ”det var inte jag som gjorde det” men han hade fått rapport från åkeriet redan.
Om jag förstod det rätt så skulle åkeriet komma ut senare med en grävmaskin och ta bort matjorden och grusa upp en liten vägsnutt på platsen istället

Men vad hade det kostat mig om det hade varit jag som gjorde skadan.
Vad är en rimlig ersättning eller ska man se det som campingägarens problem?
Har någon av er råkat ut för något liknande eller hört talas om någon?

Ha det bra, vi ses!
Börje

.

[JohnyoAnnSofie HBV120]

Eftersom du undrar om liknande erfarenheter så kan väl jag bidra med en.
Just hemkommen från jobbet och AnnSofie i bagarstugan bakandes tunnbröd så är det väl lika bra att fördriva en stund framför datorn, eftersom middan verkar avlägsen. Vi var på väg uppöver sommaren 2009, och körde västra sidan Vänern upp,då fick vi ide´n att hälsa på Tommy & Maggan.
Bara en bit bortanför där dom bor ligger en camping på promenadavstånd, så vi styrde kosan dit och ställde oss i kö, jag gick till receptionen och frågade om dom kunde ha en lämplig plats för en tung buss, gå och kolla själv vad du tror sa tjejen, du vet det har regnat konstant i tre veckor så det är lite problematiskt sa hon och gav mig en karta och pekade uppåt ena sidan av campingen där det åkt några fordon tidigare samma dag.
Efter säkert en halvtimmes letande utan resultat tänkte jag att AnnSofie säkert undrar var jag tagit vägen så jag gick tillbaks till bussen och där sitter hon och pratar med en kille som visade sig vara vaktmästarn.
Jag berättade om min sökrunda och att det fanns bara en plats på hela området som var möjligt men att den var bokad av någon.
Strunt sa vaktmästarn, ta den platsen du jag lovar.
Sagt och gjort vi backade in men kände att det var löst så det var nog bara på håret att det inte slirade.
Jag gick in glad i hågen till receptionen och berättade den goda nyheten att vaktmästarn hade fixat plats åt oss och ville därför bli inskriven på plats 18 (kan vi kalla den) som vi redan tagit i besittning.
Tjejen i receptionen gick i taket och sa att vi måste flytta omedelbart, för just den platsen var bokad av ett par med husvagn, som skulle komma när som helst.
Situationen kändes ju i det läget lätt obekväm, men sagt ock gjort jag flyttade bussen, vilket lämnade snarlika spår som på Börjes bild ovan.
Efter att ha fått ställa upp bussen på personalens grusparkering och fått en tillfällig elkabel via en luftventil av vaktmästarn så var ju allt på topp igen, för oss vill säga.
Vi hade nämligen läktarplats med utsikt över plats 18 !! där höll ett par med husvagn att försöka lista ut hur dom skulle ta sig in mellan tre decimeter djupa fåror i den blöta gräsmattan.
Vi promenerade iväg och hälsade på Tommy och Maggan och tittade på huset och hade trevligt så det blev lite sent innan vi kom “hem”.
Morgonen blev väl förmiddag innan vi tittade ut och då var det bara djupa lerspår på plats 18 inget annat.
Så här mycket har jag nog inte skrivit sammanhängande sen jag gick i skolan tror jag

Mvh Johny

[Lars och Elisabet HBV 251]

Johnny skrev “Så här mycket har jag nog inte skrivit sammanhängande sen jag gick i skolan tror jag”
Jamen de gick ju bra!!! skriv gärna mera!!!

Well, dålig bärighet är en mardröm.
När vi körde hem Magirusen hamnade vi på en camping nere vid en flod som jag tror hette “Leer”.
Vi knatar in i receptionen och där pratades det faktiskt engelska. Tjejen bakom disken tittade på oss, sen ut på Magirusen som skramlade på tomgång och ringde bums “ägaren”. Denne pratade INTE engelska och min skoltyska är inte så lysande. Dock var vi överens om att Magirusen väger mer än en personbil.
Han o tjejen börja surra på snabb tyska och strax får vi en karta över området, ett rött kryss på vad som ser ut som en väg och STRÄNGA order att INTE köra utanför asfalten!! Jag lovade högtidligt att så skola icke ske….. och det var tur det!!! Vi stod på asfalt med en gräsmatta av det mjukare slaget vid sida av vägen!
Vi slapp göra spår och kunde enkelt och smärtfritt åka därifrån på morronen, vilket inte en del andra kunde.

[Roger HBV341]

Det verkar inte behöva sjunka särskilt mycket innan min motor tar i marken. Måste kolla hur mycket markfrigång jag har med luftbälgarna fyllda, ser oroväckande lågt ut ” border=”0″ alt=”haee.gif” /> . Står man sen och bussen sjunker ihop så kanske man doppar motorn i leran om däcken sjunkit! .

Vad är normal markfrigång på en buss med pannkaksmotorn B58-60?

[*Michael]

CITAT(Roger HBV341 @ 15 May 2015, 23:06 ) [snapback]19234[/snapback]

Det verkar inte behöva sjunka särskilt mycket innan min motor tar i marken. Måste kolla hur mycket markfrigång jag har med luftbälgarna fyllda, ser oroväckande lågt ut ” border=”0″ alt=”haee.gif” /> . Står man sen och bussen sjunker ihop så kanske man doppar motorn i leran om däcken sjunkit! .

Vad är normal markfrigång på en buss med pannkaksmotorn B58-60?

Jag har inte mätt mellan motor och mark, men vill du kolla höjden så skall du främst mäta bälghöjden vid fjädringen i körläge. Detta kräver att du är under bussen, vilket inte får ske om den bara står på backen med luftfjädringen som enda bärande del.

Sen är det två saker jag tänker på:

1. Nu har jag en B10:a men det är ju samma sak ungefär. Och visst ser det sjukt ut när fjädringen är i botten. Inte mycket att spela på. Men den stackars decimeter eller vad det nu är som fjädringen bidrar med gör väldigt mycket. Sen när den är i körläge så är det nog ingen större fara med detta. Jag tror inte att pannkaksmodellerna är sämre än andra bussar vad gäller markfrigång. Kan ju dela med mig av när jag skulle ha in min buss i mitt garage, innan jag höjt porten. Det var urkoppling av luftfjädring och luft ur däcken och allt möjligt som gällde. Och just vid infarten så är det en jobbig kant på ungefär en decimeter el. något. I.a.f. tillräckligt för att skyddsbalkarna under främre överhänget skall skrapa i utan fjädring, och med lite urtappad luft ur däcken. Okej, fram med plankor. Med framhjulen uppe så var det ju dags att kolla motorn (och porthöjden). Och faktum är att det visade sig att oljepluggarna på motorn bara var näst lägsta punkt. Däremot ville dräneringarna till lufttankarna ta i. Så det blev plankor till bakhjulen också. Så länge det inte är fråga om ett krön så borde alltså motorn inte vara ett problem. För det är ju också så att markfrigång är något som spelar alldeles särskilda spratt med ögonmåttet. Samma kant har jag alltid varit jätteorolig för när jag kört in vanligt höga personbilar. Men när polaren som tydligen fattat detta bättre skulle köra in sin låga Lotus Elise så sa han bara “ingen fara” och studsade in.

2. Höjden på din buss kan ju faktiskt vara i behov av justering. Och allt som rör höjdläget handlar om stagen mellan axlar och höjdregulatorer. Eller snarare stagens kulleder. Här kan ett mindre glapp skapa ganska stora höjdfel. Min buss har alltid lutat betänkligt. Och när jag skulle justera så visade det sig att det var glapp i dessa stag. Ingen ide att ens försöka justera om det glappar där.

Personligen tycker jag att justeringsförfarandet är helkorkat om man jämför med motsvarande arbete på en gashydraulisk Citroën. Men det är inte komplicerat. De har bara gjort det så korkat att man inte kan finjustera utan måste demontera stagen för justering och styra in höjden manuellt och sen återmontera. Ta det lugnt bara när du manuellt drar i ventilens arm. Det är bra schvung i fjädringen när man drar manuellt fick jag lära mig. ” border=”0″ alt=”smile.gif” />

[Sonja HBV 133]

CITAT(Börje HBV216 @ 15 May 2015, 14:28 ) [snapback]19231[/snapback]

Det är tyst på forumet så här kommer lite allmänt babbel…

Min mardröm som blev någon annans verklighet!
Efter årsmöte i Hästviken så hade vi bestämt oss för att dröja oss kvar i Värmland/Västmanland på vägen hem.

Jag hade hittat Badsta Vildmarkscamping som såg ut att ligga fint vid vattendragen
utanför Storfors och fina skogar för skogpromenader om man kollade google-kartor.
Jag kollade med några värmländska klubbkamrater på årsmötet och de kände inte bara till Badsta
utan även campingägaren Leif ”Balla” Persson, en mångsysslare i trakterna.
Eftersom det hade regnat mycket och regnade fortfarande i trakten så ringer jag ”Balla” för att
kolla bärigheten i hans gräsmattor. Det är nog inga problem men ställ dig var du vill,
jag kommer förbi och tittar till dig framåt kvällen säger ”Balla”.

När vi kommer fram till platsen går jag ut på gräsängen och känner direkt det inte fungerar.
Eftersom vi är ensama där så står jag kvar med hjulen på en campingväg och har ändå gräsmatta framför bussen.

När vi slagit oss till ro några timmar så kommer en splitter ny fin lastbil in på campingen
med ett gruslass. Det är en sån där med 4 axlar, framaxel, boggi och styrande stödaxel längst bak.
Lastbilen kör rakt ut på gräsmattan och ur hoppar en ung killen med telefonen vid örat.
Han går runt lite på platsen pratande i sin telefon och ser ut att söka en plats att tippa på.
Det här utspelar sig 15 meter framför min buss så jag sitter på första parkett.

Under tiden han går omkring och pratar ser jag framför mina ögon hur hans framdäck
börjar likna lågprofildäck när de sakta sjunker i gräsmattan.
Ytterligare lite senare så börjar däcken på bakaxlarna se likadana ut men killen är
helt lugn och fortsätter att gå omkring och prata i sin telefon.

Eftersom han är så lugn så gissar jag att han har tandemdrift och förlitar sig helt på denna resurs.
När han till sist sätter sig i bilen och ska köra iväg tycker jag att det skall bli
intressant att se hur en modern tandemdrift med diffspärrr tar sig ur det här.

Inte fan gick det! Alla 8 drivhjulen snurrade synkront men bilen den stod stilla.
När hjulen snurrat ett varv och var fulla med lera snurrade dom jättelätt och chassiet
ryckte inte ens till när han försökte omväxlande bakåt och framåt.
Det lutar svagt nerför på ängen men han kunde inte ens backa mer nerför.

Nu blev det mera telefon och efter en stund kom en stor CAT hjullastare med 10 meter kätting.
Inte heller det gick så man hämtar mera kätting, ca 30 meter, och nu kan hjullastaren få grepp och dra upp lastbilen på campingvägen.

Gräsmattan såg ju inte så trevlig ut
[attachmentid=2753]

Jag kände ingen skadeglädje men var förstås glad att jag själv hade fegat ur och inte kört ut på gräsmattan med min enda drivhjulsaxel och ingen diffspärr.
Jag hade suttit fast på samma sätt och hade ingen kompis med hjullastare att ringa till…

Men nu vet jag hur det ser ut när en buss eller lastbil satt sig i gräsmattan på campingen.
Man blir lite kallsvettig!

När ”Balla” kom ut på kvällen så var jag förstås snabb att tala om ”det var inte jag som gjorde det” men han hade fått rapport från åkeriet redan.
Om jag förstod det rätt så skulle åkeriet komma ut senare med en grävmaskin och ta bort matjorden och grusa upp en liten vägsnutt på platsen istället

Men vad hade det kostat mig om det hade varit jag som gjorde skadan.
Vad är en rimlig ersättning eller ska man se det som campingägarens problem?
Har någon av er råkat ut för något liknande eller hört talas om någon?

Ha det bra, vi ses!
Börje

.

Jag fick hjärtklappning bara av att läsa detta. Tur att ni klarade er.
Sonja

[Rolf & Eva HBV76]

Sommaren 2010 skulle vi träffa goda vänner på Degersands camping på Åland, där vi aldrig varit förr. Vi anlände med den sena färjan och kom till campingen strax före midnatt. En av vännerna som har en liten husbil hade paxat plats till oss. Enligt honom en jättefin plats med högsta läget på campingen och alldeles nygjord. Han gick före i mörkret och vi körde sakta efter.

Campingägaren hade lagt ut stenkross på sanden som vi körde på, och vi kom upp på en liten kulle där vi drog i handbromsen. Morgonen efter gick jag runt och tittade, det var lös sand framför bussen och på sidorna. Vi hade gjort spår i stenkrossen, som låg i ett ganska tunt lager ovanpå sanden. Säkert helt okej för en husbil, och mer än okej för en husvagn.

Jag kände en viss oro över hur vi skulle ta oss därifrån, men tänkte samtidigt att jag inte ska oroa mig i onödan. Det enda man ska ta ut i förskott är glädje, för det värsta som kan hända är att man varit glad i onödan.

Men platsen var jättefin, och det är en fin camping med en bra restaurang och fint havsbad.

Efter en vecka var det dags att dra vidare. Men fuktig överläpp startade jag bussen. Helst hade jag smugit iväg framåt, men det var stört omöjligt på grund av kvicksanden som var framför och på sidorna av bussen. Så i med backväxeln, lågt motorvarv och försiktigt försiktigt upp med kopplingen.

Det kändes som om någon öppnade två luckor under bakhjulen. De hann kanske rotera ett halvt varv och det räckte för att sätta hela bakdelen på underredet.

För en gångs skull hade vi bra väder. Eller dåligt väder kanske man ska säga om det är 30 grader varmt och sol när man ska ligga ner och försöka gräva bort 1700 kg sand under en buss.

Jag grävde förbanne mig tills jag hörde svaga röster viska på kinesiska, därefter lade vi ut plankor bakom bussen, ägaren tog fram sin traktor av Grålletyp (bussen såg modern ut i jämförelse) och drog oss sakta bakåt.

Vi har varit tillbaka till Degersand flera gånger, men då har vi stått på gräsmattan.

[Börje HBV216]

Vilken bra berättelse och dessutom med ett bra slut!

Ösa sand är väl inte vad man vill göra en fin semesterdag, men tur att
det var en vänligt inställd campingägare och som dessutom har en traktor!

Du hade inga problem med var du skulle koppla i traktorn bak till bussen?
En del bussar kan ju kanske vara lite känsliga i bakpartiet om
man inte har dragkrok…

Vi ses
Börje

[husbussens]

Hej alla.
Jag får väl också komma med min berättelse om sandkörning.
Detta var för åtskilliga år sen jag tror det var 1986. det var första året vi hade bussen. Vi var på en tur ner till Skåne närmare bestämt till Skillinge där jag har min släkt på mammas sida. Min far Alf var då i livet och hjälpte till att köra. Sista färden före ankomst Skillinge var hans pass att styra gamle trofast. (fast då var Trofast bara 20 år) Som vanligt så anländer ju vi sent på natten eftersom ofta resvägen är lång,
så istället för att köra hem till våra släktingar så beslutades det att vi kör ner på stranden på natten. Det var ju inte meningen att åka ut på sanden utan på den ljungbeklädda delen ovanför strandkanten. Sagt som gjort farsan körde raka vägen ner till utsedd plats men tänkte inte på att det var en hög vägkant så följden blev att draget tog i vägbanan och kanade i marken på väg ner. Vi var ju alla trötta och klockan var nog närmare tre på natten så kommande bekymmer var inte att tänka på då. När sedan solen och vi kommit upp så började planerna på att försöka komma därifrån. Farsan hade redan tagit apostlahästarna och gått till våra släktingar så där stod jag och min dåvarande svåger med bekymret.
Att backa upp var helt uteslutet draget gick rakt i vägslänten. Enda möjligheten var att försöka vända. Försiktigt så körde jag framåt och vred lite på ratten med påföljd att framhjulen skar igenom den ynka lilla Jung beklädnad som fans ovanför sanden. Platt fall ända ner till oljetråget och insteget fram kunde en mus gå upp på utan bekymmer. Vad gör man? enda föremål att gräva med var då ensopskyffel. Domkraft fans med och även pallningsvirke. Så det var bara att börja ösa sand få till det med domkraft samt få bärighet under hjulen med plankor och stenar. Det kom en bärgningsbil och stanna till och titta på eländet men sa inget och inte jag heller stönig som man är så gav jag mig fan på och få upp bussen själv.
Det var under denna situationen med grävning bärning av sten som detta minne finns.
Det kom en gammal farbror cyklandes på sin vanliga cykel runda på morronen och fick se bussen på stranden. Med påföljd att han glömde trampa och följden blev att han handlöst föll omkull på vägen. Vi sprang upp till han och hjälpte han upp och frågade hur det gått. jo tack bra fick vi till svar, sen kom komentaren som jag aldrig glömmer
MÅNGA FORDON HAR JAG SETT HÄR och haft problem MEN ALDRIG EN BUSS.
Han fortsatte sin färd och vi vårat grävande. efter ett antal timmar med både hårda ord och mycket annat så vände vi bussen och kom där ifrån för vidare färd den sista km till släktingarna.
Väl framme så sitter farsan och dricker kaffe och mår gott och fäller då komentaren vart har ni varit så länge.
Gissa bara vad man tänkte då.

[Börje HBV216]

Tommy,

Tur att du var ung och stark då, nu är du bara stark he he…
Idag kanske du artigt hade tilltalat killen med bärgaren?

Alla erfarenheter är ju värdefulla att ha med sig men en del
är jobbigare att skaffa sig än andra och tur att inget blev sönderkört!

Med förhoppningar om fast mark under bussen,
Börje

[Ralf HBV 263]

Min historia kom till på Leksand campingen. Kom till campingen en varm och trevlig dag för 2 år sedan. Frågade flickan i receptionen vart man får plats med en husbuss. Vi blev påvisad en stor plan närmast Leksand sommarland. Tjejen sa att det stått bussar där förr. Jag hade inte en tanke på att kolla bäringen när jag glad och nöjd styrde ner på planen. Kände direkt när jag åkte in, det här blir dyrt. Bussen blev som stövlar på en myr. Lyckades köra igenom det värsta och komma förbi till lite bäring. Vänder bussen på gräset. Det vart 2 roliga dagar på sommar land. 3:e dagen händer det som inte fick hända, vaknar upp till spö regn. Min dam kollar upp numret till bärgaren innan jag ens hunnit sätta mig vid ratten ” border=”0″ alt=”haee.gif” /> . Släpper sakta upp kopplingen och får bakaxeln i rullning, DEN GÅR FRAMÅT!
Tittar hånflinande på min dam för att hon skall förstå att hon alltid tror det värsta . Sen kom backen, en stigning på ca 5 dm på 10 meter med grus som underlag. Kommer lagomt upp med framhjulen, sen händer INGENTING. Slänger snabbt i backen ( så snabbt det kan gå på en gammal buss ). Kör tillbaka ca 5 meter med panik i kroppen. Försöker hitta ettan igen…… Kommer framåt ca 2 meter sen har jag sjunkit som en varm kniv i smöret. Ni vet i ren panik så blir det lätt lite gasande när man kört fast. Har tyvärr ingen bild på det hela då det av någon anledning inte fanns i mitt huvud . Men hela däcket var nere i gräsmattan ända ner till fälgen. Det var då 1 dm djupa fåror på dom 5 metrarna. Går ur och funderar om jag behöver en psykolog efter det här. Inser att jag inte kan göra någonting för min buss. Efter lite fundering så ringer jag Leksand sommarland och frågar efter hjälp, blir då kopplad till vaktmästaren som skrattar gott och säger – Är det du med bussen? . Han och hans kollega hade gått förbi bussen dagen innan och sagt till varandra – Den kommer vi att få dra upp. Han var väldigt trevlig och tillmötesgående när han kom i sin hjullastare så när som på att det vart jag som fick krypa under bussen och sätta fast stropparna då jag inte hade någon drag ögla. Sedan var det inga problem att komma upp ur leran. När jag tackat våran hjälte som inte ville ha betalt, och jag var på väg att hoppa in i bussen så kom en plast påse utflygande inifrån, jag var inte välkommen in förrän mitt jag på BMI 27 visades upp för alla camping grannar och kläderna i påsen.

Vaktmästaren berättade även att jag inte var den första som blivit uppdragen, både husvagnar och husbilar hade fastnat där. Så här i efter hand så funderar jag på om vaktmästaren har en krittavla i lunchrummet.

Tack för min historia. Den har fått mig att komma ihåg att jag inte köpt någon drag ögla än

[husbussens]

Hej Ralf.
Ja vi har ju alla en historia i bakhuvudet som man inte vill upprepa. Det är ju intressant och kul att det är så många som vill delge sina misstag. Men i ditt fall så är det ju inte ditt fel utan att man blir anvisad en plats av ansvarig och sen som sagt skiter det sig ändå.
Jag tror att många av dom som sitter i campinginsläpp inte har en aning om vad en buss behöver för bärighet?
Kul berättelse och traktorföraren hade säkert en griffeltavla med många streck.
Tommy HBV 1

[Författare]

Inlägg