Hej jag heter Börje och har fått den stora äran att bli antagen som medlem i Husbussen vänner. Jag var på min första träff den 26-27 september i Orrefors och det var kanonkul att få så många nya vänner kring brasan på kvällarna. Jag gör det enkelt för mig när det gäller min presentation – jag bifogar min medlemsansökan som jag skickade till Tommy.
Jag ska ordna en ny bild på Bussen också. Det kan tyckas vara slöt att inte ha fixat det ännu, 3 veckor efter Orrefors, men vi har faktiskt varit på rull hela tiden sedan dess. Mitt mobila bredband förolyckades under resan så jag hade bara tillgång till en mycket långsam kommunikation. Det är min ursäkt….
Börje HBV 216
Här är en kopia på mitt brev till Tommy:
Presentation för medlemsansökan.
Jag heter Börje Grenfeldt är 61 år och hade min uppväxt på 50 och 60-talet i Södra Stockholm där jag bodde och gick i skolan med ett alldeles för tidigt intresse för både motorcyklar och bilar. Jag hade också en fix idé att jag skulle ut på sjön. Eftersom jag var för ung var jag tvungen att få målsmans påskrift för att få sjöfartsboken. Målsman, (mamma) utpressade mig att först skaffa en yrkesutbildning som dög när jag gick iland. Jag letade upp den kortaste utbildningen som gick att hitta, det var en intensivutbildning till TV-servicetekniker på
6 månader. TV var ju också lite märkvärdigt på 60-talet…
Jag fixade utbildningen till mammas stora förvåning – och nu var hon tvungen att skriva på för min sjöfartsbok enligt vår uppgörelse…
Åren till sjöss var förmodligen mitt livs roligaste och bästa år, jag fick en mycket bra uppfostran och otroligt mycket livserfarenheter!
Men vid ett för långt besök i svensk hamn fick det militära klorna i mig. In i lumpen, på med uniform och ett år av tokerier och bus som följd. Jag hade dock tur, för min ”fina” utbildning som TV-tekniker gjorde att jag fick en kanon-tjänst, att åka runt på landets hemliga radarstationer. Bland annat låg jag hela sommaren på Öland, på en station som var så hemlig att vi var tvungna att ha civila kläder. Ni som var med på den tiden minns säkert att det annars var uniformsplikt under hela värnpliktstiden – även Permisuniform vid hemresa! Vi tyckte det var glassigt värre med klädbidrag till civila kläder – och det var helt klart smidigare klädsel vid ”Bondpermis”. Min tid i lumpen var inte bortkastad, jag hade fantastiskt roligt!
Mitt första jobb iland blev faktiskt som TV-reparatör tack vare morsans envisa krav. I Stockholm fanns en radiohandlar-kedja som hette Broddmans där jag arbetade en tid.
Foto blev min nästa yrkesinriktning. På grund av goda kontakter på DN/Expressen – min far och bror jobbade redan där – så ordnades det ett jobb på tidningarnas bildavdelning.
Sjömanslivet hade skapat en stor lust att resa och här fick jag nu möjlighet att fortsätta resa under 11 år, framför allt på stora sportevenemang.
På en sån resa, ett Ishockey-VM i München i början av 70-talet, träffade jag min blivande fru som också var i tidningsbranschen – men på veckotidningssidan. Mot sitt eget sunda förnuft gav hon upp en strålande karriär i den branschen för att flytta upp till mig i Stockholm.
Så rullade det på några år med mig på DN/Expressen och min fru, Brigitte, som nu jobbade med svenska veckotidningar och NK:s reklamavdelning.
Plötsligt en dag 1977 så förändrades livet igen. Jag gick in i vår lokala fotoaffär på orten där vi bor och skulle köpa ett filter för ett ”fotojobb” som jag skulle göra. Det visade sig att affärsägaren plötsligt hade gått bort och något filter gick inte att få fram. Istället började änkan och hennes två bröder en övertalningskampanj för att jag skulle köpa hela butiken istället. Jag skrattade gott åt det hela och gick hem till min fru och berättade det som en rolig historia.
Till min förvåning reagerade min fru inte som jag trott. Hon sa ” Jag tycker absolut att du ska köpa butiken. Det finns ju en jättebra fotoateljé i butiken också”.
Till saken hör att vi båda var lite trötta på mina arbetstider (oregelbundet och dygnets alla timmar) och resorna.
Nu skulle vår tillvaro inrättas efter butiken öppettider som på 70-talet var mycket bekväma…
Hur som helst – vi köpte butiken. Vid den här tiden hade Foto och Radio/TV butiker börjat slås samman till blandbutiker. Det passade mig perfekt för jag hade ju mina fotokunskaper plus erfarenheter från TV-sidan tack vare mamma!
Vid den här tiden var det drag under galoscherna i Sverige och jag kunde inte låta bli att expandera och inom några år drev jag en kedja i Stockholm på 14 butiker där jag hade ägande i 8 butiker och samarbetsavtal med övriga.
När jag skryter brukar jag berätta om Foto & Radio/TV-avdelning på NK-Hamngatan i Stockholm som jag förvärvade 1989 och drev tillsammans med de andra butikerna i många år tills jag sålde hela kedjan till AudioVideo – en annan rikstäckande kedja.
En kul grej – en av butiker jag förvärvade och drev var faktiskt den Radioaffär på Östermalm som jag först började arbeta i som TV-reparatör efter sjölivet…
Nu har jag inga butiker kvar men har fortfarande ett bolag som jag gör lite småaffärer genom. Där ligger också min frus affärsrörelse, hon växlade nämligen över till att bli en mycket framgångsrik fotograf och slår mig på fingrarna så det bara brakar om det!
Titta gärna in på hennes hemsida, http://www.brigitte.nu
Vi har också haft en gammal Tiedemankryssare, en drygt 10 meter lång motorkryssare i mahogny som vi njöt av och förvaltade i 21 år. Men med åren tyngde vårens arbete alltmer och vi har nu överlåtit henne till en ny entusiast.
Sen 1972 bor vi i Västerhaninge som ligger mellan Stockholm och Nynäshamn. Vi har 2 barn och 2 barnbarn. Barnbarnen är 14 och 16 år och är snart inte barn längre heller…
Vi har också en två år gammal hund, en blandras mellan labrador/Hälleforsare.
Vi hade en liknande blandras tidigare som tog slut och vi försökte klara oss utan hund i två år, men inte fan gick det. Nu sitter vi i skiten igen – och trivs!
Buss har jag jagat länge och har terroriserat framför allt Charsten i Ö-vik i flera år. Ibland ville jag köpa den men han inte sälja, och ibland tvärtom. Innan vi kom till skott så hade jag fått ett nytt tips av Tommy att det fanns en buss till salu hos en änka i Karlstad. Bussen är en pärla och det var inget svårt beslut att ta – vi köpte ”Amigo” till midsommar 2008 och har inte ångrat oss en enda gång. Många känner säkert till bussen, det är en Volvo B58/VanHool årsmodell 1972 som är mycket välbyggd och genomtänkt. Jag har C-kort men vi har reggat om den PB2 för att fler i familjen skall kunna köra den.
Jag har i flera år följt Husbussens vänner på hemsidan och vill gärna vara en del av den gemenskapen. Jag hoppas därför att min medlemsansökan beviljas!
Med vänliga hälsningar
Börje Grenfeldt
070-626 56 56
.
” border=”0″ alt=”smile.gif” />
