Norrländsk sorg
> Det bar sig inte bättre än att Alfred från Hebbersliden hade avlidit och
> lämnat sin fru Alma. Som brukligt så skulle det annonseras i lokaltidningen,
> så Alma ringde annonsavdelningen för att meddela det inträffade.
>
> Följande samtal utspelade sig:
>
> Alma: Ä’ he’ annonsavdelninga?
>
> Tidningens annonsmedarbetare: Jo, det stämmer.
>
> Alma: – N’ Alfre´ e dö.
>
> Medarbetaren: – Jaha, och nu vill ni sätta in en dödsannons förstår jag.
>
> Alma:- Schiuu (visslade inandning, norrländska för ja)
>
> Medarbetaren: – Och vad vill ni att det ska stå I annonsen då ?
>
> Alma: – N’ Alfre´ e dö.
>
> Medarbetaren: – Och vad vill du att vi ska skriva mer I annonsen?
>
> Alma: – Inge meir, för he’ vol se dyrt om je skriv na meir. Hä’ ä’ int’
> lönnt å lägg ut na’ i onödan.
>
> Tidningens medarbetare funderade en stund och kom fram till att det nog
> skulle bli svårt att övertala denna dam till att skriva något mera i
> annonsen, så efter övervägande så sa han till Alma:
> – Du får tre ord till gratis. Vi bjuder på dem.
>
> Alma funderade några sekunder och sa sedan:
> – Ja, isåfall se vill je att he skö stå: Skoter te’ salu
