- Detta ämne har 4 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 17 år, 5 månader sedan av
.
-
Hej på er alla där ute.
Här sitter man nu efter att ha fått en försmak av våren och tittar ut på en gråmulen himmel, runt nollan och så är det något snöliknande i luften. Ser inte direkt ut som vår… Men i alla fall så dröjer det inte så länge tills det faktiskt är vår som tur är.
Tidigare i veckan gick Åkes mamma bort efter en tids sjukdom. Hon var till åren kommen så det är, visserligen ledsamt, ändå väntat. Men det innebär en resa upp till Övik för begravning och städning av hennes lägenhet. Vi tar nog faktiskt Svea upp, känns praktiskt och bra. Kanske kan man få till en besiktningstid i Kramfors på samma gång? Det måste man ju kolla. Vi besiktar nämligen alltid i Kramfors
Annars får nog besiktningen vänta tills midsommar, då har vi planerat att åka till Tällvattnet 
.Ja, Svea, hon är ju en annan historia. Efter mycket dividerande, mätande och överläggningar bestämde Åke att bussen skulle ha en ny motor. Resa till Tommy i Karlstad. Inköp av motor med hemfrakt och allt. Allt verkade passa, med mindre justeringar, svänghjul och axlar m.m. Utom en sak
Bredden åt höger, den nya motorn är byggd åt höger…. Ja, ja, hade det på känn. Var för bra för att vara sant. Tror Åke bara ville ha något att sysselsätta tankarna på ett tag. Och det funkade ju nästan 
Tanken kom att det kanske vore kul med en ny buss ändå, att få bygga lite eftersom. Ha Svea kvar och pyssla om henne så hon går. Kunna åka lite ändå, och inte är det någon tvekan om att hon inte skulle ta oss till Övik i helgen. Perfekt att kunna frakta en massa saker ner hit till oss när vi ska hem.Det där med saker är ju ett annat kapitel. Varför i hela friden ska man ha så mycket grejor. Varför måste det stå lådor och skåp med saker som man kanske använder 1 gång var tredje år..öhh. Jag fattar inte. Och nu lär vi få ännu mer saker… Herre gud. Undrar just hur mycket av boytan som används till förvaring av “bra att ha” saker. Sen alla uteförråd, bodar, garage m.m. Varför är vissa värre än andra?
Min reaktion blir att jag vill inte ha något alls. Våra planer är att kunna flytta ut i bussen så småning om. När inga barn bor hemma längre. Ganska skönt att slippa julaftnar och andra tillfällen då huset invaderas av yngre människor, små barn som gråter, hundar och så en stackars katt som är skräckslagen. Inte är det någon som ens tänker tanken om man bor i en buss… Vi får hälsa på dem istället Ytterligare några år framåt, om hälsan och lusten finns, är man ju inte så begränsad tidsmässigt längre, vem vet var man hamnar då?Sköt nu om er gott folk, nu börjar en ny trevlig tid att tillbringa i våra bussar. Snart kanske vi ses.
//SussieBeklagar sorgen Åke o Sussie.
Vi ska ju alla den vägen vandra, det är väl egentligen det enda som är helt säkert här i livet….
Apropå grejor så brukade min gamla pappa säga att “när någon dör uppstår ett visst tomrum, men å andra sidan brukar det bli en del saker över…..” Vi syskon insåg MYCKET påtagligt innebörden av det påståendet när vi höll på att göra tomt i hans utrymmen, där räckte det inte på långa vägar med en helg….
Detta fick mig att inse att när jag fyllt sextio ska jag börja sortera i tre högar så stackars junior (enda barnet) inte ska ha det så jäkligt, en hög att spara, en hög att sälja och en hög att slänga.
När jag för en tid sedan talade om detta för honom fick jag ett svar som jag tycker var helt outstanding…. “Du farsan… gör bara EN hög, den med pengarna….”
Det är sånt som får en att inse att
är gränslös…Kära Åke och Sussie!
Får beklaga sorgen.
Åke, din mamma var ju född här i Åsele
och vi träffade ju henne här för några år sedan då hon följde
med er i bussen. Vi tänker på er.Kramar
Eva & Lennart
Tack för kondoleanserna.
Ja, Åkes mamma var en rar och hurtfrisk gammal dam. Hon följde med oss i Svea upp till Storuman för att hälsa på släkt, var väl hösten 2007. Det var då vi besökte Åsele där hon är uppvuxen. Sen så har ju hon och jag haft våra dagar då vi gjort oss ärenden lite överallt, åkt runt med bilen, fikat och handlat saker vi inte visste att vi behövde
Tyvärr så insjuknade hon och det visade sig vara lungcancer. Fanns inget att göra och det gick rätt så hastigt på slutet. Egendomligt nog hade hon inte ont och det känns lite som en tröst. Hon blev väl omhändertagen på sjukhuset, klar i huvudet var hon och så nöjd med att slippa vänta längre.
Det blir förstås tomt nu när hon inte finns längre. Men vi har ju Åkes flickor kvar där uppe i Övik och min son bor i Ramvik så anledning finns ju att hälsa på ändå.
Nu ska vi se över våra kläder, vad sjutton ska man ha på sig på begravningen. Har alla samma problem…? Herrar brukar ju ha kostym, men inte kommer Åke i sin… Måste man köpa en ny…? Ett problem som måste lösas och det får bli min uppgift idag.Ha en bra dag.
//Sussie
Så var vi då hemkomna efter resan till Övik.
Allt gick bra med begravning och annat stök. Var så fint ordnat med kaffe och smörgåstårta i församlingshemmet, sen fick vi se en film som Åkes föräldrar filmat när de var i västindien. Ett värdigt farväl.
Svea har brummat på och skött sig exemplariskt. Men jag var glad att jag körde första biten och inte sista när vi åkte upp, det var lite snö och halt. Och de olyckskorpar som trodde att vi skulle frysa hade helt fel.
Nu siktar man på påskhelgen och att få åka ut en tur igen, det gav mersmak kan jag säga. Och idag när vi har så härligt vårväder blir man nästan sjuk av längtan.
Snart, snart…
//Sussie
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.