Varsågod Marie.
En gammal skrynklig dam klev in på en av de allra finaste bankerna. Hon gick fram till kassan och slängde upp en turkoslila bag fylld med 2 miljoner kronor i vikta 100-lappar. Kassörskan stirrade häpet på den turkoslila bagen som var märkt med en annan banks emblem.
– Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får tala med bankdirektören!, sa den gamla skrynkliga damen.
Kassörskan stirrade på den gamla damen.
– Varifrån har du fått så mycket pengar?
– Jag har vunnit dem på vadslagning och nu vill jag prata med bankdirektören!, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fick den gamla skrynkliga damen komma in på bankdirektörens kontor. Bankdirektören tittade först på den gamla skrynkliga damen och sedan på den turkoslila bagen, märkt med en annan banks emblem.
– Varifrån har ni fått så mycket pengar?
– Jag har vunnit dem på en vadslagning!, sa den gamla skrynkliga damen.
– Vadslagning!?
– Vadslagning är min största hobby!, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankdirektören grabbade en näve hundralappar och studerade dem ingående. Den gamla skrynkliga damen fortsatte:
– Som sagt… Vadslagning är min största hobby. Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!
Bankdirektören upphörde snabbt att studera hundralapparna. Han stirrade på den gamla skrynkliga damen.
– Förlåt, men vad sa ni?, sa han förvånat.
– Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!, upprepade den gamla skrynkliga damen. Bankdirektören släppte hundralapparna okontrollerat och lät dem falla mot golvet.
– Fyrkantiga? Du menar att mina… kulor skulle vara fyrkantiga?
– En halv miljon på att de är fyrkantiga!, sa den gamla skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Fyrkantiga – vilket otroligt vansinnigt påstående. Om detta var en seriös vadslagning så var ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara… Tveksamt frågade han den gamla skrynkliga damen:
– Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
– Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant. Om de är fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. Den gamla skrynkliga damen var ju helt vansinnigt. I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak – hans kulor var inte fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här kunde bara inte gå fel!
– Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
– Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga. Prick klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till bankdirektörens kontor. Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och advokaten såg alla
tre mycket nöjda ut. Efter diverse artighetsfloskler sade den gamla skrynkliga damen till sist:
– Dra ner byxorna!
– Jaså, det är dags nu… svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela härligheten blottad. Den gamla skrynkliga damen studerade nu bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet iakttagen av advokaten. Försiktigt kröp hon närmare för att studerade kulorna in i minsta detalj.
– De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
– Go ahead!, svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor. I samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
– Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på advokaten.
– Vad har det tagit åt honom?, frågade han den gamla skrynkliga damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
– Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle ha bankdirektörens kulor i min hand.
Há Dé Gôtt
Torgny
önskar 66:an.
–>
<!–emo&